Sundbybergbor inventerar de sista urskogarna då Skogsstyrelsen ”pausar”

I den svenska skogen finns många unika och oersättliga naturvärden. Särskilt värdefulla skogsområden i landet kallas nyckelbiotoper, och de har extra stor betydelse för skogens djur och växter. Den statliga myndigheten Skogsstyrelsen har tidigare inventerat skogen och klassat områden som nyckelbiotoper, men de har under våren gjort en paus som ledde till mycket kritik. Naturskyddsföreningen har länge påtalat behovet av en ny nationellt heltäckande inventering av nyckelbiotoper. Under sommaren och hösten kraftsamlar och utbildas föreningens ideella naturvårdare för att inventera och rädda de sista svenska urskogarna.

En av de engagerade medlemmarna i Solna-Sundbybergskretsen, Haoujin Gezeni, har med stöd av lokalföreningen under sommaren 2017 deltagit vid ett Naturskyddsföreningens utbildningstillfällen samt en inventering i Strömsund. Här är hans berättelse:

En bild på Haoujin Gezeni och hans hund Nooni i skogen.

Haoujin Gezeni och hans hund Nooni.

”Den första dagen började med en snabb presentation och förklaring till varför vi alla var där och varför det är så viktigt att vi gör jobbet som Skogsstyrelsen lagt på is för tillfället. Dagens första mål var en väldigt fin skog som används för utbildning och kommer att bli ett naturreservat.

Vi startade det hela med roliga lekar i form av en ordlek med bilder där vi skulle sätta namn på motiven på bilderna efter bästa förmåga. Det blev många nya ord och mycket information att ta in, men det var effektivt. Ord som man vid en inventering kommer stöta på är till exempel torraka, signalart, senvuxen, paraplyarter, toppbruten, och impediment.

Vi fortsatte med att lära oss en enkel och pedagogisk lista som används vid inventering och då kommer vara en mall för hur vi ska tänka när vi rör oss i skogen. Exempelvis stå och titta ut över skogen du är intresserad av och fundera vad du ser: Brandljud? Finns det mycket rötbrutna träd? Död ved? Lavar och tickor, bohål i träden, spår av djur som hackspett och mycket mer. Dagen fortsatte med att hitta just lavar och tickor.

Efter lunch blev det en ny plats, här blev det än mer spännande och lärorikt då vi fick gå runt själva och träna efter vår mall som vi fått och kryssa i rutor och leta tecken och arter. Vi hittade rosenticka, ullticka, doftticka, vedticka och till och med en ostticka – som ska vara ett väldigt fint fynd. Vi inventerade också flera sorters lav – garnlav, lunglav, luddlav och gammelgranskål för att nämna några. Många av fynden är signalarter för en välmående skog som inte kalhuggits och stått någorlunda orörd i minst 100-150 år. Många av lavarna och tickorna behöver dessa träd för att existera. Det bör tilläggas att en lupp kan vara bra att ha då vissa arter är nästan osynliga för blotta ögat.

Dag två fortsatte i samma anda men nu blev det en skarp inventering då skogen vi investerade var avverkningsanmäld och kommer förmodligen försvinna i höst. Nu gällde det att vara noga och leta efter alla arter vi fått lära oss. Fynden blev många och viktiga och dokumenterades noggrant med en inventeringsapp som tagits fram och vi fick lära oss att använda.

Den här skogen hade en egen prägel, här var det trollskt med mycket stående döda träd, väldigt gamla granar som nästan inte orkade hålla upp grenarna för all garnlav. Vissa av granarna var över 200 år gamla om inte mer. Här hittade vi många signalarter också, och vissa var väldigt ‘tunga fynd’ som kursledarna så fint uttryckte det. Att hitta signalarter som även är rödlistade är tyvärr bra om man ska se det positiva i hela den här tråkiga utvecklingen. Men vi avslutade dagen och kursen med ett starkt försvar till att just denna skog ska få vara kvar i alla fall.

Tyvärr är det en kamp mot tiden och vi har bråttom men i och med de här kurserna är vi fler som kan bege oss ut och hitta dessa små pärlor. Med den kunskap vi gemensamt har så kommer vi långt och kan rädda dessa fantastiska skogar. För det är enormt stor skillnad på skog och skog. Den ena ser du på med sorg och gråter, den andra ser du på med lycka och gråter!”

Vem kunde tro att ordlek med bilder och text kunde vara så lärorikt.

Skogens hjärta.

Vissa exemplar sitter högt upp. (Jag delar äran att ha gjort detta med Anders Lundin.)

Andra exemplar är enormt små och behöver hittas med lupp.

Spår av tretåig hackspett när den vill dricka lite sav.

Ostticka.

Borrprov av en gran (ca 160 år).

Torraka med bohål.

Deltagare vid en av Naturskyddsföreningens inventeringskurserna.

Glada deltagare vid en av Naturskyddsföreningens inventeringskurser.

Dela

Kommentera

2 thoughts on “Sundbybergbor inventerar de sista urskogarna då Skogsstyrelsen ”pausar”

    • Hej Maria! Allt tack till Haoujin och de ivriga inventerarna som hjälper oss att bevara viktiga bitar av jordens biologiska mångfald!
      Jag har nu också uppdaterat texten med en hel del fina bilder som Haoujin tog under kursen.
      /Florian

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *