Tillsammans bjuder vi den 18 juni på en fågelguidning med Gigi Sahlstrand i Ulriksdals slottspark. Gigi är bland annat känd från den mycket populära TV-serien ”Det stora fågeläventyret”. Guidningen kommer pågå mellan kl 13.30 och 14.30 och kommer att börja vid Confidencen. För de yngsta barnen och deras vuxna finns under samma tid möjlighet att prova på Natursnokarna – en populär aktivitet för alla som är nyfikna på naturen. Bägge aktiviteter kommer hållas på svenska. Här finns länken till evenemangen på Facebook samt festivalens flyer till dess många gratisevenemang.

”När jag skriver dessa rader sitter jag på tåget från Hamburg där jag hälsade på mina tyska vänner. Bredvid järnvägen ser jag ett typiskt nordtyskt kulturlandskap med nästan bara fält, omringade av tätt buskage och låga fruktträd. Vid enstaka ställen ser jag snurrande vindkraftverk, solcellsparker och betande kor. Mycket mer sällan finns en bruksskog. Det är ett ensamt, hårt ansat landskap och här finns människor som inte pratar så mycket och flyttar bort så snart de tagit studenten. Och i mobiltelefonen läser jag att många av Tysklands fågelarter bara de senaste tjugo åren minskat med sextio till åttio procent. Som sannolik orsak anges besprutning med bekämpningsmedel i vårt hårt industrialiserade jordbruk.

En dag innan, på en mycket varm söndag promenerade jag med mina vänner längs floden Elbe. Folk solade, grillade och samlades på varje större gräsmatta och på de ödsliga, gräsbeklädda dammarna intill den domesticerade floden. Bakom sig har de flervåningsbostäder och en starkt trafikerad huvudgata. Människorna söker sig dit för rekreation och tittar inte mot bebyggelsen utan utmed vattnet med den stora hamnen bakom. De verkar längta efter natur och naturlighet – som motsats till den produktiva gestaltning av människans infrastruktur. Vid Elbe-floden finns dock inte mycket naturlighet kvar. Stranden är omringad av några husbåtar, buskar och småträd. Bakom är det högljutt av bilar från gatan. Luften är svår att andas på grund av containerbåtarnas utsläpp från hamnen.

Hamburg hamn

I Hamburg och det nordtyska landskapet har naturen nästintill totalt tvingats till underkastelse för människans skull. Vi kunde inte ha anat då hur beroende vi är av naturlighet för rekreation och för det vi kallar idag ekosystemtjänster. Denna av oss själva skapade form av separation och förtryck liknas av den sydafrikanska juristen Cormac Cullinan med kampen mot apartheid. När han läste juridik under den gamla regimen förstod han att rättssystemet var perfekt logiskt och konsistent, trots att det byggde på ett omänskligt paradigm om den vita befolkningens repressiva dominans över de svarta folkgrupperna. Han förstod att våra lagar inte är på något sätt objektiva utan präglade av inflytelserika individer, organisationer och lobbygrupper. Och idag ger vi överallt på jorden företag långtgående rättigheter att exploatera naturen med stöd av miljölagar medan djur- och växtarter och hela ekosystem underkastas och förblir rättslösa.

När jag läser nu om Denis Goldbergs kamp mot apartheid slås jag av ett annorlunda förakt från regimen mot honom just för att han var vit. Som del av den beväpnade motståndsrörelsen blev han precis som Nelson Mandela och andra svarta aktivister gripen och dömd 1964 till livstid i den berömda Rivonia-rättegången. Han sa senare om sin kamp så här: ’Being black and involved (in the struggle) meant you had the support of many people and it meant you got to be part of a community. Being white and involved meant being isolated.’

Idag är kampen för naturens rättigheter en till strid för jämlikhet och balans mellan motstående intressen. Här behövs det människor som för talan för utrotningshotade arter, döende korallrev, naturliga skogar och ett intakt klimat. Inte här i Sverige, men i hela världen dödas därför tre miljöaktivister varje vecka. Många fler fängslas och torteras. För att de försöker korrigera vårt förhållande till naturen när de ifrågasätter sina egna och den mänskliga gemenskapens privilegier.

Jag tror att om vi ändrar synen av oss själva, inte bara som en gemenskap av homo sapiens utan som en del av det gemensamma livet på jorden kan vi återskapa denna balans och harmoni. Vi kan börja med att vi ger naturen långtgående rättigheter till utveckling och evolution på egna villkor. I gengäld ändrar vi vår syn på välfärd så att vi verkligen bara tar så mycket som vi behöver.

Tänk om människorna vid Elbe-floden hade sett hamnen i bakgrunden och fick andas ren luft. Nedanför dammen kunde ligga en äng som tjänar som naturligt översvämningsområde varifrån man fått höra fågelkvitter och ljud från lekande grodor. Vid stranden skulle de kunnat se stora hundraåriga träd samt enstaka storkar och bävrar. Jag tror att människorna skulle ha velat ställa sig bakom detta paradigmskifte och möjligen fått sin längtan efter naturlighet tillfredsställd.”